Min hamn i stormen
När vintermörkret sakta viker undan, och ljuset återvänder till vår värld, då finns du där, i varje liten stund, som stjärnan på min långa levnadsfärd. Du är min hamn när stormen river hårt, min värme när all kyla tränger på. Att älska dig är aldrig nånsin svårt, det är den enda väg jag vill få gå. Idag slår hjärtat extra varmt och rött, för oss, för allt vi har, för allt vi drömt. Min älskade, min själ har du berört, och i ditt famntag har jag världen glömt.
This poem was written by AI. Copy it, share it, use it in cards or speeches — it's completely free and yours to use.
Free
CC0
Commercial Use
