Vårens första andetag
När vinterns kyla sakta ger sig av, och isen släpper greppet om var sjö och hav. Då vaknar marken ur sin tunga dvala, och fågelsången hörs i skogens salar. En solstråle som värmer frusen kind, en doft av liv i varje ljummen vind. Nu spirar grönska, knoppar brister ut, våren är här, och mörkret har fått slut.
Ce poème a été écrit par IA. Copiez-le, partagez-le, utilisez-le dans des cartes ou des discours — c'est totalement gratuit et à vous.