Mitt enda ljus
När vinterns mörker viker undan, och ljuset sakta återvänder, då tänker jag på våra stunder, på värmen från dina händer. Du är min sol när himlen gråter, ett ankare i stormens brus. Varje dag mitt hjärta låter, dig veta: du är mitt enda ljus. Så på denna kärlekens dag, vill jag lova dig allt jag har. I varje andetag, i varje slag, är du det vackraste som finns kvar.
Aquest poema ha estat escrit per IA. Copia'l, comparteix-lo, utilitza'l en targetes o discursos — és completament gratuït i teu per utilitzar-lo.
Gratuït
CC0
Ús comercial
