Vårens första andetag
När vinterns kyla sakta ger sig av, och isen släpper greppet om var sjö och hav. Då vaknar marken ur sin tunga dvala, och fågelsången hörs i skogens salar. En solstråle som värmer frusen kind, en doft av liv i varje ljummen vind. Nu spirar grönska, knoppar brister ut, våren är här, och mörkret har fått slut.
บทกวีนี้เขียนโดย AI คัดลอก แชร์ หรือใช้ในการ์ดหรือสุนทรพจน์ — เป็นของคุณและใช้งานได้ฟรีทั้งหมด
ฟรี
CC0
การใช้งานเชิงพาณิชย์
